Tung & tråkig höst... =(

I år har verkligen vädret varit annorlunda...vanligtvis brukar vi ha kallt & massor av snö den här tiden på året men nu har det varit varmt & snön lyser med sin frånvaro. Jag längtar tills snön kommer så vi får lite ljusare & underlaget blir lite mer "ridvänligt", just nu är det stenhårt i backen.

 

Fast jag kan ju säga att det var tur i oturen att vädret varit så här just i år...min älskade lilla Fiddeli (shetland sheepdog) fick avsluta sina dagar ganska hastigt i början på november & tackvare att det inte hunnit frysa i backen fick hon en fin begravning. Hon skulle fyllt 13 år i december så hon har funnits med i mitt liv länge, det känns fruktansvärt tomt utan henne. Jag köpte min första hund 1990, en golden retriever som hette Alfons, det är första gången på 21 år som jag är helt utan hund så det tar nog ett tag innan jag slutar kolla efter min kompis.  =(

 

Undri har fått en ny lekkompis! Fasi som är en 5 årig valack har flyttat in på lösdriften till Undri, grabbarna verkar trivas tillsammans...jag hade önskat att dom rör på sig lite mer men dom är nog lite öm i fötterna med tanke på hur hårt & knöligt det är i hagen just nu. Förhoppningsvis blir dom bättre på att motionera när snön kommer. (om det nu kommer nån snö i år!?? )

 

Jag kämpar på med träningen av hästarna så gott jag hinner, inte alltid så lätt att hinna med allt, speciellt nu när Anton varit sjuk rätt mycket under hösten. Alla som har barn på dagis vet ju hur kul det är på höstarna, man hinner knappt in på dagis förrän dom bivit förkylda/hostiga/febriga & allvärldens baciller har attackerat. *suck* Hösten har inte varit rolig, jag har aldrig i hela mitt liv varit så här mycket förkyld & trött som nu i höst, sen blir det väl kanske inte bättre av att jag inte har förstånd att vila & kanske vara sjukskriven från jobbet!? Är jag den enda människan som får ångest om jag måste vara borta från jobbet? Det är så ångestframkallande att lyfta luren & ringa chefen för att meddela att man blir borta från jobbet så jag går hellre till jobbet fast man ibland känner sig döende, brukar tänka på att vila får man göra i nästa liv. Jodå, jag har funderat på att felet inte sitter i knäna utan betydligt högre upp. =)

 

En ljusglimt i allt "höstelände" är iallafall Seidur, han är världens absolut mysigaste häst! Träningen går fint & jag ler nog ganska fånigt varje gång jag rider honom, tur att vi sällan träffar några människor på våra träningsrundor förutom Veronica då, som oftast håller oss sällskap med sin Hrund.

 

/ Cecilia

 

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Camilla (Fasi :)) » Nu är han här....Divar sonen.:  ”Vilken jättefin kille! Jag skulle säga att han är skimmel född isabell. :)”

  • Frida » Hälsningar från Frida & Ganti!:  ”Åh va roligt att du lagt ut bilder:-) Superfina Ganti! Han har skött sej exempla..”

  • Nina » Midnattstrav...:  ”Tack kära vän för de fina orden .. ja, hon är fantastisk min Ärta och jag är såå..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-